Jag är inte helt ny i den nationella oppositionen och jag har genom åren gått både på vägar och villovägar inom den. Då och då har jag också sökt genvägar som – självklart – alltid visat sig vara senvägar. Det har varit upp och ner med humöret och stridsmoralen har inte alltid varit på topp. Men av någon anledning har jag alltid varit säker på att det kommer att ordna sig för oss, förr eller senare och till sist.

Nu går föreningen in i nästa fas och fortsätter göra verklighet av den vision som vi presenterade för ett halvår sedan.

Helgen som nu lider mot sitt slut har varit ganska tröttande. Det kanske är därför som jag skriver detta medlemsbrev på söndag eftermiddag i stället för under lördagen, vilket annars är brukligt. Det har inte funnits tid nog för mig att sätta mig ner – eller snarare så att när tid funnits så har jag inte orkat skriva något. Jag vill ju helst kommunicera något med substans till er, allt annat känns respektlöst.