Denna podcast är enbart för medlemmar i Det fria Sverige. Du kan snabbt och enkelt lösa ett medlemskap, eller logga in om du redan är medlem, för att lyssna.
I detta avsnitt av Vårdkasens podcast fortsätter fördjupningen i artikelserien Bortom reaktionen, med fokus på den tredje delen: Att tänka i generationer – om långsiktighet som strategi. Samtalet rör sig från historiska exempel till samtida livsval och kretsar kring en fråga som nästan helt försvunnit ur det offentliga samtalet: tid.
Avsnittet inleds, som återkommande inslag, med ett historiskt nedslag under vecka fyra. Här diskuteras införandet av allmän och lika rösträtt 1921 och den ofta förbisedda debatt som föregick beslutet. Med utgångspunkt i tänkare som Rudolf Kjellén, Harald Hjärne och Ernst Trygger förs ett samtal om ansvar, representation och vilka konsekvenser det får när politiska system frikopplas från krav, plikt och långsiktighet. Historiedelen fortsätter med Astrid Lindgrens bortgång och hennes roll i skapandet av den svenska självbilden, samt med prins Gustaf Adolfs död 1947 och hur denna händelse påverkade monarkins ställning under de avgörande decennierna som följde. Tillsammans används dessa händelser för att belysa hur tradition, kontinuitet och institutioner successivt försvagats under efterkrigstiden.
I avsnittets huvuddel går samtalet djupare in i texten Att tänka i generationer. Här diskuteras varför moderna politiska och kulturella projekt nästan alltid misslyckas med att skapa något som varar. Tidshorisonten har krympt till månader och år, ibland bara till nästa nyhetscykel, vilket gör verkligt byggande omöjligt. Med exempel från katedralbyggen under medeltiden, äldre europeiskt tänkande och författare som Simone Weil, Vitalis Norström och Are Waerland diskuteras vad det innebär att se sig själv som en länk i en kedja snarare än som ett isolerat nu.
Samtalet fördjupas ytterligare genom konkreta resonemang om familj, ekonomi och ansvar mellan generationer. Här problematiseras den moderna individualismen och hur välfärdsstaten steg för steg har flyttat trygghet och ansvar från familj och folk till staten. Det diskuteras varför arv, resurser och stöd gör störst skillnad tidigt i livet snarare än vid livets slut, och hur synen på familjen som ett gemensamt projekt har ersatts av ett rent privat känsloband utan riktning.
Avsnittet berör också hur denna utveckling påverkar relationer, äktenskap och samhällsstruktur, samt varför folk som bevarat starka familjeekonomier och generationssammanhållning ofta klarar sig bättre i praktiken. Det förs ett öppet samtal om skillnaden mellan släkt och familj, om ansvar som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, och om varför civilisationer som slutar tänka i generationer förr eller senare förlorar sig själva.
Detta är ett avsnitt för den som vill förstå varför långsiktighet inte är en känsla eller en ambition, utan en strategi. Ett internt samtal för medlemmar som vill bygga något som inte är beroende av snabba segrar, politiska genvägar eller kortsiktiga belöningar, utan som tar sikte på det som ska bäras vidare långt efter att vi själva är borta.